ietthavavrosor - behandling

#psykiatrinbarafuckar

publicerat: | Kategori: behandling
 
 
 
 

Kommentera inlägget

mörker är mer än bara avsaknaden av ljus

publicerat: | Kategori: behandling
 
Mörker är ensamhet.
Ensamhet skapas när du inte längre kan gå till skolan på morgonen på grund av ångest.
Ångesten förvärras när du inte längre kan prata med din psykolog om den på grund av rädslan för att behandlingen av tvången ska avbrytas.
För den behandling avbryts om du tar ett steg tillbaka.
Om hon får veta avbryts den; för jag har fallit tusentals steg bakåt.
 
 
Problemet med att vara så långt bak är att alla i min närhet tror att jag är kvar där framme, med ett leende på läpparna och färdigheter i bagaget. Men där är jag inte längre, färdigheterna har jag låst in någonstarns och vägrar använda det. Leendet är en mask, liksom sminket och kläderna.
Mänskligheten tror att jag är stabil och behandlar mig som att jag är gjord av stål och har ett stenhjärta. Inte ens några falska "hur mår du?" eller "jag bryr mig". Den enda gång jag vill höra dessa falska ord kastas stress och stenar på mig med full kraft.
partypartyparty
 
I förrgår ramlade allting ihop, alla de murar jag desperat försökt laga föll slutsligen ihop när kroppen gav upp under danslektionen. När höfterna låste sig och knäna inte längre ville bära mig bröts fokuset jag har när jag dansar och plötsligt blev allting i danssalen triggande. Hennes smala ben och armar. Hans falska leende. Hennes perfekta muskler. Hennes stabilitet i pitouetterna. Hennes hår. Hennes ansikte... Efter en halvtimme hade ångesten och självhatet ätit upp mig, efter det har jag befunnit mig i ett sånt där äckligt tomt tillstånd som inte är logiskt på något jävla vis! Köket triggar mig till att hetsäta, badrummet triggar mig till att spy och självskada, medicinen trigger mig till överdos och mänskligheten triggar mig till att gå och bli en grön, pixelerad självbombare.
 
Har ont i varenda millimeter utav min kropp och är så fyllt av ångest att jag snart expoderar och skriker rätt ut med armarna rindade runt mitt eget huvud. Det, eller så lägger jag mig under ett bord; effektivt mot exploderande ångest.
 
Allting skulle vara så otroligt mycket enklare om jag bara kunde uttrycka mig som en normal människa och säga rätt ut "ångesten äter upp mig, håll käften, låt mig sova och låt mig va!"

Kommentera inlägget

DBT, frågetecken

publicerat: | Kategori: behandling
 

tumblr_mvwrdt6dYQ1qzshemo1_1280dear monster in my head - you're going down!!

Vet inte om jag tidigare nämnt för er hur starkt mitt hat är mot mina engelska lektioner. Inte för att de är svåra eller så, de är bara så extremt dåliga och förvirrande. Har aldrig någon aning om vad jag håller på med och än mindre varför jag ens är där. Hur det än är valde jag att gå ut, "till biblioteket" som jag sade. Mest för att få försvinna därifrån, men också för att få träffa JJ och gå tillsammans till BUP.

Mötet gick ...helt okej, bättre än jag hade förväntat mig faktiskt. Bilden jag fick upp i mitt huvud innan mötet var ungefär såhär;
- Hur har du mått
- Skitbra *ironiskt*
....fortsatt i samma ironiska, irriterade ton med en stark vägran från min sida att ge ett enda ärligt svar.

Självklart gick det inte när jag träffade min bup-kontakt, det är någonting med hen som gör att jag inte kan vara arg arg eller irriterad i dess närvaro. Hur som helst så listade vi för- och nack-delar med att börja i DBT behandlingen. Listan såg väl ut som någonting i denna stil:

Fördelar:
Träffa nya folk
Föräldrar får hjälp
Nya färdigheter
Ny kunskap
Jag kan bidra med saker i gruppen (tror ni förstår att det inte var jag som sade detta)

Nackdelar:
Tar mycket kraf/ vilja/ tid och ork (krockar med saker)
Byta BUP kontakt

Just det här med att jag måste byta BUP kontakt är det som är jobbigast för mig. Att jag måste lägga ned tid och ork på att må bättre känns som en ganska rättvis uppoffring. Att jag måste börja lite på en ny människa känns dock otroligt jobbigt: Förstår varför jag måste göra det, men vetskapen om varför gör inte bytet lättare. Som tur är kommer min BUP kontakt vara med på färdighetsträningen i grupp. Hen verkar även otroligt positiv till att jag börjar, så jag gav henne inte ett nej till svar för DBT i alla fall. Jag känner mig inte längre speciellt taggat inför att börja DBT längre dock.

Nästa vecka får jag reda på hur det blir. *håll tummarna för mig*