ietthavavrosor - mörker är mer än bara avsaknaden av ljus

mörker är mer än bara avsaknaden av ljus

publicerat: | Kategori: behandling
 
Mörker är ensamhet.
Ensamhet skapas när du inte längre kan gå till skolan på morgonen på grund av ångest.
Ångesten förvärras när du inte längre kan prata med din psykolog om den på grund av rädslan för att behandlingen av tvången ska avbrytas.
För den behandling avbryts om du tar ett steg tillbaka.
Om hon får veta avbryts den; för jag har fallit tusentals steg bakåt.
 
 
Problemet med att vara så långt bak är att alla i min närhet tror att jag är kvar där framme, med ett leende på läpparna och färdigheter i bagaget. Men där är jag inte längre, färdigheterna har jag låst in någonstarns och vägrar använda det. Leendet är en mask, liksom sminket och kläderna.
Mänskligheten tror att jag är stabil och behandlar mig som att jag är gjord av stål och har ett stenhjärta. Inte ens några falska "hur mår du?" eller "jag bryr mig". Den enda gång jag vill höra dessa falska ord kastas stress och stenar på mig med full kraft.
partypartyparty
 
I förrgår ramlade allting ihop, alla de murar jag desperat försökt laga föll slutsligen ihop när kroppen gav upp under danslektionen. När höfterna låste sig och knäna inte längre ville bära mig bröts fokuset jag har när jag dansar och plötsligt blev allting i danssalen triggande. Hennes smala ben och armar. Hans falska leende. Hennes perfekta muskler. Hennes stabilitet i pitouetterna. Hennes hår. Hennes ansikte... Efter en halvtimme hade ångesten och självhatet ätit upp mig, efter det har jag befunnit mig i ett sånt där äckligt tomt tillstånd som inte är logiskt på något jävla vis! Köket triggar mig till att hetsäta, badrummet triggar mig till att spy och självskada, medicinen trigger mig till överdos och mänskligheten triggar mig till att gå och bli en grön, pixelerad självbombare.
 
Har ont i varenda millimeter utav min kropp och är så fyllt av ångest att jag snart expoderar och skriker rätt ut med armarna rindade runt mitt eget huvud. Det, eller så lägger jag mig under ett bord; effektivt mot exploderande ångest.
 
Allting skulle vara så otroligt mycket enklare om jag bara kunde uttrycka mig som en normal människa och säga rätt ut "ångesten äter upp mig, håll käften, låt mig sova och låt mig va!"
Kommentarer
Anonym:

Om du springer runt och kallar folk babe osv och de inte ger någon respons betyder det att de inte uppskattar det och att du borde sluta

Svar: va? vad hade det med detta inlägg att göra? c:
cupcake