ietthavavrosor - february 2014

mäskligheten, vilket jävla skämt

publicerat: | Kategori: tankar
 

Denna dag har varit hemsk, så otroligt hemsk! Detta visste min väns pappas fru, ändå ringde hon mig nyss och skällde ut mig för att min vän mådde dåligt? Sade bland annat att jag sagt att det var hennes fel att jag hamnade på sjukhuset idag? Vilket jag inte hade. slyna. slyna. slyna. slyna!

Nåja, bakgrundhistoria här då;
Jag fick åka ambulans in till sjukhuset imorse, vid två-tiden ungefär, p.g.a. överdos och självskada. Inte överdos i den mängden att jag skulle klassificera det som ett självmordsförsök, för det var det inte. Kan inte förklara vad som pågick i min hjärna då, kan verkligen inte det. Vet inte själv ens vad som hände eller varför jag gjorde det. För saken är ju den att jag mår bra? Visst, februari suger då det nu var ett år sedan jag hamnade på sjukhus och ett år sedan mormor dog. Förutom det dock har det funkat okej, ingenting har egentligen varit dåligt.
Väl på sjukhuset hamnade jag till sist i ett rum, fick ta en mängd olika blodprover och kopplades senare till någon apparat som mätte puls etc. (tror jag) Fick slutligen även sy och fyfan! Kol och stygn, jag är ärrad för livet (no shit, darlin?) och kommer aldrig mer göra detta igen. aldrig mer!

Hur det än är fick jag åka hem efter att ha pratat med någon från bup (som tydligen sov när de ringde henne, ändå kom hon till sjukhuset med smink? Fan va bra prioriteringar, verkligen). Har varit hemma sedan åtta i morse eller så och mår bra, riktigt bra faktiskt. Eller ja, tills min väns pappas fru nu ringde och skällde ut mig. Mår väll fortfarande bra, är bara så sjukt arg!

För jag brukar också ringa till folk som nyss legat på sjukhus p.g.a. överdos och skälla ut de, ohja.
slyna.

Kommentera inlägget

ett år och tre dagar

publicerat: | Kategori: tankar
 

Den fjärde februari var det ett år sådan. Trehundrasextiofem dagar. Tolv månader. Femtiotvå veckor sedan! Hur ska man reagera på en sådan dag? Hur ska man bete sig? Jag har ingen aning, jag har ännu ingen aning hur jag borde ha reagerat. Ska man veta sådant? Hur ska man i så fall veta det? Det är inte direkt så att man har en lektion i skolan om hur man ska reagera på sin ettårsdag för en sådan tabu händelse? Jag är medveten om att vissa av er antagligen tycker att jag nu överreagerar på det hela, men jag har en tendens till att göra så.

Överreagera, ska vi diskutera hur invaliderande det uttrycket är? Överreagera - hur mycket får man reagera och vad är för mycket? Finns det liksom en osynlig gräns som jag missat? Verkar missa många gränser och osynliga regler nu, verkar missa det mesta som pågår utanför mina egna problem. Så egoistisk utav mig. Så hemskt utav mig.

Vad händer med omvärlden? Vad händer med mig?
Förvirringen är total.