ietthavavrosor - att se det positiva i det mest negativa

att se det positiva i det mest negativa

publicerat: | Kategori: tankar
 
Jag är inte en sådan person som säger att jag är "glad att jag gick igenom hela min period med självskada". Jag är heller inte en sådär person som "älskar mina ärr för att de visar kampen jag gått igenom". Jag hatar mina ärr, jag hatar de så otroligt mycket att ord inte kan beskriva det. Att behöva se de varje gång jag ser ned på min arm, mina höfter, ben, mage etc. är nog västa jag vet. Äckel skulle kanske kunna beskriva det. Äckel och hat mot vad jag har gjort mot mig själv, inte bara mot min kropp utan även mot min självrespekt. Visserligen höll det mig vid liv under vissa stunder och hjälpte mig att stå ut med den värsta psykiska smärtan. Dock är det mina ärr som idag skapar den mesta psykiska smärtan och innan min familj visste var varje dag en kamp för att dölja de, en kamp som skrämde mig och ökade min ångest tusen gånger.
 
Jag vill inte på något vis trycka ned någon annan med ärr, för jag ser anorluna på andra människor ärr för att jag är dubbelmoralens ansikte. Jag vill heller inte hata mig själv och min kropp, jag vill kunna se på mina ärr och acceptera att de är där. Så därför ska jag försöka se de positiva, de saker jag lärt mig efter dessa fem helvetiska år:
 
~ Jag är en jävel på att ta hand om sår, är lite utav en sjuksköterska med fem års tragisk utbildning
~ Jag har insett att jag inte har någon rätt att dömma någon då jag själv lärt mig hur hemskt det är
~ Jag har även insett att det aldrig, aldrig någonsin är okej att stirra eller prata om någon random person du ser på stan eller i skolan
~ Jag skulle troligtvis inte kommit så nära min soldat till vän om inte vi båda hade ärr; vilket är tragiskt med sant
~ Jag har fått gått DBT och kommit i kontakt med BUP som även hjälpt mig med en massa andra saker
~ Självskada har fått mig att förstå vad självrespekt är, vilket är sådär lagomt ironiskt.
...och jag skulle inte ha lika många mysiga stickade tröjor om jag inte försökt dölja mina ärr tidigare?
 
OBSOBSOBS
Jag försöker absolut inte få självskada att ses som någonting positivt, för tro mig; det är det inte. Om jag fick två önskningar skulle min andra önskan vara att jag aldrig ens börjat självskada.
den första skulle vara att jag fick en chans att säga hej då till mormor...
Kommentarer
Linnéa Törebrant:

Jag tycker dock att det är okej att stirra (Nej inte stirra, aldrig ok) men att TITTA, sålänge personen i fråga kommer fram och säger typ "Hej, jag la märkte till dina ärr, förlåt om jag tittade så mycket, men jag undrar varför du har så många ärr?
Om man dock inte vill prata om det är de såklart okej, men då har perosnen som tittat iallafall slutat vara så jävla FEG och faktiskt går FRAM och pratar ist för att bara stå och glo.
Detsamma för mig. Skulle sååå uppskatta om någon kom fram och bah "Hej, jag la märke till att du är så otroligt smal, vad beror det på, är du sjuk eller har du anorexia..?
CREDS TILL ALLA MODIGA MÄNNISKOR SOM VÅGAR FRÅGA IST FÖR ATT STÅ OCH GLO!

Svar: Oh ja, cred till alla dom människorna! Dom ger mig hopp för mänskligheten, sorgligt bara att det är en minoritet som är så modiga..Själv blir jag för det mesta enbart glad när folk kommer fram och fråga iom att jag vill uppmärksamma självskadebeteenden och är otroligt öppen med just självskadebeteende delen utav mitt liv. Men att stirra äcklat och peka/ viska/ skratta osv. är vhuiopåäökjbhyuu (finns inga ord för hur arg jag blir över det så det där får förklara det hah)
cupcake