ietthavavrosor - november 2013

frustrationen bubblar över

publicerat: | Kategori: tankar
 

Känner mig hungrig, så gick och hämtade en kopp te. Medans vattnet kokade var jag tvungen att tvätta händerna för att hålla mig borta från maten där nere, men också för att jag helt enkelt var tvungen. Ångesten höll på att bubbla över. Eftersom att jag är inne i min tusende "jag vägrar ta min medicin" period detta år kunde jag inte stå rakt. Så vinglade runt i en ostadig cirkel och funderade på om jag kanske borde ge upp och ta min medicin. Eller åtminstone trappa ned på den innan jag slutar helt. Dock vet jag själv att mamma snart kommer avslöja mig och jag åter igen kommer tvingas ta den, så det känns jävligt ovärt.

Förstår inte varför de inte kan låta mig trappa ned på denna skit? För det första hjälper den inte ens med det den ska - att stabilisera mitt humör. Ja, det går ju skitbra med det - eller hur var det nu igen? Känner frustrationen över allt detta och inser att jag måste låta som en uppmärksamhets sökande tonåring. Försök dock sätta dig in i min situation:

Du tvingas ta mediciner du inte vill ta, ingen fungerar som de ska och cirkus fem byten sker inom relativt kort tid. Sömntabletter sätts in mot insomnian, men inte ens de fungerar. Du ger upp och ber om att få sluta, men nej - du är ju bara en dum tonåring som inte förstår någonting. Så du tvingas fortsätta med dessa mediciner, som förövrigt framkallar återfall så fort du missar att ta de. Låter det kul?

Nej, inte direkt. Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur instängd jag känner mig i denna situation. Förstår inte varför mina åsikter om detta ska ses som ingenting? Varför ska min mamma och bup få bestämma över min kropp utan att ens lyssna till mina åsikter?

Kommentera inlägget

nästan lika vackert som ordet vackert

publicerat: | Kategori: musik för överlevnad
 

Jag har lurat mig själv
för många gånger nu
jag trodde kärlek som din
var lätt att fånga nu

Ja, jag har lurat mig själv
för många gånger nu
jag trodde kärlek som din
var lätt att fånga nu

Och du sa
du måste vara sjuk
sjuk sjuk sjuk
Du måste vara blind
blind blind blind
du måste vara blind
för du kan inte se
när löven faller ner
hur ful jag är

Anna hade en vän med en bil
och vi åkte långt bort
vi kanske tillochmed
lämnade Sverige
(för det är ett nytt spel och jag vill inte vara med)

För du måste vara sjuk
sjuk sjuk sjuk
för du måste vara blind
blind blind blind
du måste vara blind
du kan inte inte se
när löven faller ner
hur fel jag är

och du sa
sjuk sjuk sjuk
blind blind blind
du måste vara blind
för du kan inte se
när löven faller ner
hur sjuk jag är

Vackra fina Håkan, du skriver magi. Vackra fina håkan, du är vacker. Vackra fina Håkan, kan jag också få vara vacker? Om så bara för den tid jag lyssnar på din magi. ♥

Kommentera inlägget

DBT, frågetecken

publicerat: | Kategori: behandling
 

tumblr_mvwrdt6dYQ1qzshemo1_1280dear monster in my head - you're going down!!

Vet inte om jag tidigare nämnt för er hur starkt mitt hat är mot mina engelska lektioner. Inte för att de är svåra eller så, de är bara så extremt dåliga och förvirrande. Har aldrig någon aning om vad jag håller på med och än mindre varför jag ens är där. Hur det än är valde jag att gå ut, "till biblioteket" som jag sade. Mest för att få försvinna därifrån, men också för att få träffa JJ och gå tillsammans till BUP.

Mötet gick ...helt okej, bättre än jag hade förväntat mig faktiskt. Bilden jag fick upp i mitt huvud innan mötet var ungefär såhär;
- Hur har du mått
- Skitbra *ironiskt*
....fortsatt i samma ironiska, irriterade ton med en stark vägran från min sida att ge ett enda ärligt svar.

Självklart gick det inte när jag träffade min bup-kontakt, det är någonting med hen som gör att jag inte kan vara arg arg eller irriterad i dess närvaro. Hur som helst så listade vi för- och nack-delar med att börja i DBT behandlingen. Listan såg väl ut som någonting i denna stil:

Fördelar:
Träffa nya folk
Föräldrar får hjälp
Nya färdigheter
Ny kunskap
Jag kan bidra med saker i gruppen (tror ni förstår att det inte var jag som sade detta)

Nackdelar:
Tar mycket kraf/ vilja/ tid och ork (krockar med saker)
Byta BUP kontakt

Just det här med att jag måste byta BUP kontakt är det som är jobbigast för mig. Att jag måste lägga ned tid och ork på att må bättre känns som en ganska rättvis uppoffring. Att jag måste börja lite på en ny människa känns dock otroligt jobbigt: Förstår varför jag måste göra det, men vetskapen om varför gör inte bytet lättare. Som tur är kommer min BUP kontakt vara med på färdighetsträningen i grupp. Hen verkar även otroligt positiv till att jag börjar, så jag gav henne inte ett nej till svar för DBT i alla fall. Jag känner mig inte längre speciellt taggat inför att börja DBT längre dock.

Nästa vecka får jag reda på hur det blir. *håll tummarna för mig*